H

H

tisdag 21 oktober 2014

Ett år...

Här hemma är det fortfarande babybubbla, mest på grund av att Sixten sover sådär och inte alltid är helt nöjd med tillvaron, så jag går runt i en dimma och har varken koll på dagar eller datum ;)... Sixten hade ju oturen att bli sjuk, feber och förkylning och det gör ju inte sovandet lättare, lilla plutten! Han är fortfarande snuvig, hoppas det ska gå över snart!

Trädgården är full med löv och ser övergiven och bedrövlig ut, huset är i smått kaos så inspirationen till att fotografera här hemma ligger på noll. Idag kommer därför en repris på bilder, en kavalkad av foton från resan jag gjorde med några klasskamrater och en lärare för exakt ett år sedan till Gambia!

Ibland känns det som igår och ibland undrar jag om resan verkligen hänt eller om jag drömt? 

Just nu är det ett gäng från klassen under oss i Gambia och jobbar med skolträdgårdar. Jag och mina två tjejkompisar Bella och Hanna passade därför på att shoppa kläder och lite andra prylar till vårt fadderbarn Aminata som vår lärare tog med. Har sett bild på lilla tjejen nu i sin prinsessklänning och man blir ju helt lycklig! Känns bra att hjälpa, även om det kan kännas som en droppe i havet så hoppas jag att vår hjälp ska ge Aminata bättre förutsättningar i sitt liv!

Vi träffade så många härliga personligheter och människor på vår resa, här kommer bilder på några av dem och annat vi såg och upplevde för ett år sedan...













































































































Vilken tur det finns kamera så man kan minnas och uppleva om och om igen :)!


Kram på Er!

onsdag 8 oktober 2014

Hästarna, hål i plånboken, hål i hjärtat....

Det var längesen jag skrev något om hästarna nu... Det beror ju framförallt på att jag helt enkelt inte haft eller har tiden jag skulle vilja lägga i stallet just nu. 

Det har varit ett tufft år... Efter fyra år med konstanta klinikbesök och behandlingar av olika veterinärer, terapeuter och kiropraktorer så stod vi vid vägs ände med Ikaros. Hjärnskakningar och rädsla för att sitta på honom kunde inte vägas upp av de fåtal gånger jag fått en härlig känsla på hans rygg. Han hade ont och kände obehag vid ridning, det stod helt klart. Skadorna på rygg och höfter var för omfattande. På veterinärens rekommendation så valde vi därför att låta honom somna in, endast tio år gammal. Det sliter i hjärtat men vem har råd att mata, sko och tid att sköta en häst som bara kan gå i hagen? Dessutom hatade han att inte få jobba, blev rastlös och elak mot de andra hästarna när han inte fick göra något, men kroppen höll inte för jobb. 

Mitt i det här tråkiga så började Ella med hjälp av min medryttare Alva att komma igång. Hon såg fin ut och tyckte för det mesta att det var roligt och få jobba ;). Men oron för hennes gamla senskada förföljde mig och jag började också fundera på att betäcka henne igen. Vi åkte i början på maj till kliniken för att ultraljuda hennes sena för att få se hur skadan hade läkt. 

På plats visade hon en svag (1 grads) hälta på sitt framben där skadan varit. Vid ultraljud så konstaterades att skadan läkt ihop fint, men då skadan sitter lite dumt till kan troligtvis en del nerver växt in i ärrbildningen vilket leder till att hon alltid kommer ha lite känningar där. Det här är ju inget som kan konstateras på bara en undersökning men det är troligt att detta har skett. Min fina tjej duger troligtvis bara till promenad/lättare ridning alternativt avel. 
Att rida på under längre tid och med ökad intensitet är nog det enda sättet att verkligen få reda på om hon "håller" eller inte. Men risken det medför, att senan återigen blir skadad, kan ju leda till att jag inte kommer kunna avla på henne heller. Beslutsångest delux!!! 

Men då jag vid tillfället var gravid och visste att ridning inte kommer kunna bli något frekvent förekommande aktivitet för mig i år åtminstone så beslutade jag mig för att betäcka henne i år (därav rubriken "hål i plånboken...). Allt har gått väldigt bra och hon blev dräktig på första försöket! Nu håller vi tummar och tår för att det ska bli en frisk och fin liten fölunge i april 2015! Sen får vi se vad jag ska göra med min Ella...

Som jag skrivit tidigare har lilla Krux varit på inridning i sommar på Rånäs hos duktiga Pytt Hamberg. Han har nu fått välbehövlig vila och jag hoppas att Sixten ska bli lite mer lugn och beskedlig på kvällarna så jag kan börja jobba lite med Krux någon kväll i veckan. 

Hans mamma Zephyr hade varit ovanligt pigg och fräsch hela sommaren och vi såg fram mot ett par år till med vår fina ponnypensionär. Men i augusti märkte vi att allt inte stod rätt till. För att göra en lång historia kort så tog vi hem veterinär och trodde att en dos penicillin skulle göra susen, men tyvärr var problemen mycket större än vi anat och det fanns inget att göra. I september fick hon somna in och kan bara säga att HON FATTAS OSS!! En stark personlighet, snällaste hästen och flockens naturliga trygga ledare finns inte mer...  

Livet går vidare men det här året gör det svårt att finna glädje i hästeriet...

Förra året var mitt stora problem att jag hade tre hästar som jag inte hade råd och tid med, sammanlagt hade mamma och jag fem hästar och bara tre boxar i stallet. Nu har vi plötsligt bara två hästar. Som tur är har vi fått nytt sällskap av stoet Livia och hennes matte Paulina i stallet! Det känns så kul och jag ser fram mot sällskap i stallet framförallt till våren då jag hoppas vara igång och på banan igen :)!

Mycket text ikväll, här kommer några bilder också!



Fina, snälla älskade lilla häst!...











Kommer bli svårt att finna en lika snäll läromästare...



Nu får vi ställa in fokus på lilla Krux i vinter :)...



"mammas fina pärla" får "baka bebis" och ta det lugnt...



Pappan Bergåkras Amaranth är fri från ansvar, antar att då jag bestämt allt detta
så får jag ta på mig papparollen i det hela ;)...



Jag hade ögonen på Amaranths pappa Ampere, men det hade inte skapat ett
hål utan en krater i plånboken, så nu blev det såhär...



Men visst är han snygg??!! Huvudorsaken till valet är dock en tråkig men ack så viktig detalj för mig, han är liten! Med sina
164 cm i mankhöjd är han en av de minsta godkända halvblodshingstarna i Sverige. Om jag ska kunna spara avkomman för egen räkning så är det viktigt att den inte blir större än mamma Ella (som är 165 cm). Många tycker det är löjligt att jag tänker på det här men jag har haft stora +170 cm hästar och kan bara säga att det är inget för mig. Når man inte upp att borsta rumpan på sin häst så har man en för stor häst! Punkt. 


Nu hoppas jag försiktigt på lite mer flyt och glädje på hästfronten!


Kram å god natt!




torsdag 2 oktober 2014

Rapport från babybubblan :)

Den 3 september på eftermiddagen blev vi fyra (av den tvåbenta sorten) i familjen! Lilla Sixten ville inte komma ut och 14 dagar över tiden blev det igångsättning. Imorgon blir Sixten en månad och nu börjar vi nog komma in i någon sorts rutiner här hemma. Det är ovant med två barn, Sixten är snäll men sover kanske inte så mycket och så bra som man skulle önska ;), och Henke och jag går runt som två zombies här hemma ;). Lycklig men trött skulle man kunna sammanfatta tillvaron just nu ;).


Hästarna, trädgården och huset är tyvärr lågprioriterade just nu, hoppas först och främst att jag ska kunna börja åka till stallet någon kväll i veckan snart. Trädgården får helt enkelt förfalla i höst och sen blir det dubbelt med jobb i vår istället. Vi har panelat baksidan på huset i sommar och det är så gott som klart, sista kortsidan och målning får det bli nästa sommar. Övervåningen... Ja vad ska man säga, världshistoriens mest långdragna renoveringsprojekt?? Det är sååå lite kvar där uppe men just nu blir det lite fixande någon timme här och där...

Jag är helt enkelt fast i babybubblan just nu! Dagarna spenderas på soffan med liten i famnen, med tiden kommer han ju säkert kunna sova själv och då får man tid till annat, men nu försöker jag njuta av att han vill vara med mamma hela tiden, det går ju över med åren har jag förstått ;).

Här kommer bilder på lilla Sixten!



Nyfödd liten...



Bekantar sig med sin kanin på BB...



Hemma i Hässelby...






Sötnos!






Stolt storebror!



Mys!



Ibland bara "klotar" man på soffan helt enkelt ;)!


Tänk att jag tycker att han aldrig sover, men det finns inte en bild tagen på honom när han är vaken :)...

Återgår till bubblan, men lovar att det kommer fler inlägg snart!



Kramar!