Ett talesätt man hört några gånger är "vill man vara fin får man lida pin". Det kan också anvädas på renoveringsobjektet Hässelby. Det jag menar är att innan det kan bli riktigt fint, så måste det bli riktigt fult först, huset lider, så att säga. Ska man dessutom göra grundliga renoveringar, som förhoppningsvis ska hålla i många år framöver, så tar det också låååång tid och kostar många kronor.
Förra året började vi så smått med att sätta panel på huset. Istället för att köpa färdig panel, som går både fort och lätt, så valde vi en annan väg att gå. Först köpte vi virke i för grov dimension, för prisets skull, men också för att få planken i den bredd vi ville ha. Sen sågades varje del mitt itu så att vi fick två plankor. Därefter stod Henrik kväll efter kväll i flera månader och hyvlade varje plankas baksida (inte för hand dock!) för att de skulle få samma tjocklek. Läckt, foder och alla andra detaljer har min pappa sågat till, efter våra egna ritningar.
Nu har vi nästan en hel kortsida färdig, det har tagit enormt mycket tid eftersom vi har gjort allt, från grunden, själva. Ibland blir jag lite smått tokig över att vi aldrig blir färdiga, men då får man påminna sig om att det är på det här sättet det måste vara om man vill ha det slutresultat som vi vill, utan att vi blir bankrutt på köpet.
Nu ska ställningen rivas, sen kommer det lite bilder på hur panelen ser ut!
 |
| Framsidan. Innan det kan bli fint, är det riktigt fult! |
Här har vi börjat med fasaden på framsidan, och då var vi också tvungna att dränera vid huset, gräva plintar för nya verandan och gräva upp hela gårdsplanen för att på en gång byta ut alla gamla avloppsledningar. Det ena för med sig det andra så att säga!
 |
| Fina Gösta! En av våra fyra katter. |
Jag lägger in en fin bild också, för att väga upp den fula! Det här är vår äldsta katt Gösta. Han blir nio år i november och är en riktig personlighet!
Ha en bra tisdag!
