Tungt...

Året 2005 kom en liten ponny in i våra liv, Corren. Han var tänkt till att vara min mammas ridhäst, men av olika anledningar så tog jag över honom. Vi har haft så otroligt mycket kul tillsammans, Corren och jag! Allt från träningsläger och träningar på hemma plan för Uffe Lind till roliga uteritter och upptåg. Det har blivit många skratt:), han hade en STOR personlighet och var inte alltid helt lätt, tålamods krävande minst sagt, men ville aldrig ont och hade ett hjärta av guld! Efter att vi upptäckt artros i hans framkotor blev han triangelmärkt, och jag har sen dess försökt att hitta en ny ägare, men inte lyckats. I torsdags fick Corren somna in, ett beslut som tagit oss lång tid att fatta, men som vi nu alltså tillsist tog...

Just nu känns allt tungt, att vara i stallet är jobbigt och så kommer det att kännas en tid framöver. Nu gäller det att ta sig igenom det här och satsa på hästarna som behöver min tid och engagemang.

Correns kandar.

Det här var inte det lättaste inlägget att skriva, men jag ville dela med mig av min tunga vecka, så att Ni alla förstår varför jag "bloggar" så dåligt för tillfället.

Hoppas att Ni alla får en bra helg!

Kramar!